Märkligheter

image

Nu är det länge sen’ det bloggades utrikes. Hösten trippade in med små, men bestämda steg. En hösttermin, med nya fina elever, började och jag uppslukades helt. Uppslukades av skolarbete, en liten resa med dito jätteförkylning, familjen och svampskogen.

Märkligt. Det där med vart tiden tar vägen, egentligen. Alldeles nyss skolades små, pevliga plantor ut för att flytta ut i växthuset. Nu; efter en magisk sommar, med dagliga jätteskördar, är det snart dags för storrensning i växthuset. Men inte riktigt än. Ännu levererar tomater, gurka och finchilin. Ännu är det tid för kaffekoppen på morgonen och ännu är det grönt & djungellikt därute, med en utsikt så mäktig så man häpnar.

image   image

Barstaskogen är speciell året om. Man kan strosa runt där lite hur som helst och bara vara. På hösten förvandlas dock strosandet. Då bubblar samlarstenålderns gener upp och jag och G förvandlas till lite galna svampletare. Tyvärr har det varit lite väl torrt här ute för den fina, gula kantarellen – men vi har ändå stött på den lite här & var. Förra veckan hade jag dessutom turen att få G:s trevlige morbror som svampguide. Minsann! Då fanns det både stensopp (Karl-Johan) och blodriska i korgen! Tack till dig, L!

image    image

Lite märkligt. Att jag inte plockat dessa finfina svampar förut.

Den här tiden på hösten är det dock den rödgula trumpetsvampen vi suktar efter. Att under vintern kunna frossa i torkad sådan – det är fantastiskt! Problemet är att när man väl hittar den, blir det massor… Märkligt att det bara inte går att sluta plocka.

image   image

I dag har jag sagt farväl till min mormor. Hon blev aktningsvärda 95 år och hade levt ett långt och, tidvis, slitigt liv. I kyrkan talade prästen om ”att mista sin mamma är som att det blir grått och eländig sly växer överallt”. Så är det. Min blick letade sig ut genom kyrkfönstret och minnet av min egen mammas bortgång (för långa 18 år sedan) kändes så nära. Märkligt hur just begravningar påverkar oss. Minnen dyker upp huller om buller och det är svårt att skilja på vilken sorg som är närvarande just för tillfället. Jag har dessutom en nära sorg som fortfarande gör ont, vilket gör stunder som denna ännu mer märkliga.

image

Men. Nu är det helg och i morgon ska det bli sol. Kanske finns det några svampar som bara väntar på att bli plockade? Eller lite röda, fina lingon som längtar efter att bli sylt? Så märkligt kan det va’!

Må så gott!

Kommentera

”En generation planterar träden – nästa sitter i dess skugga”

Släktfika under eken
Släktfika under eken

Tänkvärt kinesiskt ordspråk.

Vår ståtliga gårdsek har varit vår tillflyktsort under dessa magiskt varma sommardagar. Under dess grenar har vi mått så gott, så gott. En av de varmaste dagarna kom min pappa på besök. Han bor på det fina äldreboendet Sundbrolund i Ullånger – ett fantastiskt boende med en ännu mer fantastisk personal, som gör allt för de gamla (trots orimlig arbetsmiljö med olidliga 28 grader inomhus – skämsmössa på för Krambo…).

Vi har fortsatt vår båtsommar, med strandhugg lite här och där. Med fikaväskan packad, styrs kosan mot smultronställen med lite bris – bara för svalkans skull. En av dagarna tuffade vi runt med svåger & svägerska (Edsätter-och Omnefjärden, vidare mot lunch i Norrfällsviken). Vi var så glada över lite svalkande vind!

image

Så här i sommar-och-soltider lämnar vi inte gärna utrikeskusten. Men en av dagarna gjorde vi det. Vi åkte mot Sundsvall, och Alnön, där vi landade vid Näsudden (i närheten av Spikarnas fiskeläge). Just där njöt vi av en härlig, god och urmysig förlovningsmiddag tillsammans med vår Johan, hans fina Sofia och hennes föräldrar. Ett fantastiskt ställe, alldeles vid havet, en augustimörk kväll tillsammans med våra underbara ungdomar – ja, det var som en saga.

image

Vi har även hunnit med att springa ett kvartsmarathon (G och M), och firat ett annat marathon (jag och G). Det här andra, stora loppet är att vi varit ett par i TRETTIOFEM år! Men hallå där; hur länge är inte det! Värt att flagga för, både löpning och alla fina år.

image  image

Nu. Nu alldeles snart, börjar höstterminen. Några lärarhandledningar ligger framme, kursplanerna skymtar lite under korsordet och skolväskan är putsad. Men – än finns det tid. Tid för kaffet på bron’, svalkan under eken och vila. De här sista dagarna ska jag göra som katten Vince. Ta en liten lur, njuta ett tag till och bara vara i nuet.

image

 

Gör som jag – må så gott!

 

Kommentera

Utrikes nästan överallt

image

Dagarna utrikes består av sol, sol, sol och plattvatten. Plattvatten är när vårt oroliga hav är platt; inte gamm’sjö, inte bråkig halvstorm eller eländig krabb’sjö (när vågorna kommer lite huller om buller). När det är sol och plattvatten – då måste man vara på sjön (läs; havet).

Och det är där vi tillbringar de här historiskt varma julidagarna. Med släkt & vänner, i vikar och ute, längst där ute vid horisonten.

Ett alldeles magiskt smultronställe är Baggviken. En lagun (ja, det är faktiskt så) som ligger på Sveriges högsta ö, Mjältön – 236 m.ö.h. Mjältön ligger (nästan) granne med fina Ulvön och nås från vår brygga på ca 35 minuter, i lagom takt med båten Bella.

image

I dag, när klass 1 varningarna talade om rekordvärme, begav vi oss ännu längre norrut. Tillsammans med tre andra båtar, med trevligaste vänner, styrde vi kosan mot Trysunda. Ön är numera ett naturreservat, med fint bevarade byggnader och fast befolkning. Fiskeläget är det bäst bevarade i hela Ångermanland, och grundades 1557 av Gävlefiskarna.

På vägen (eller plattvattnet) ut till ön, stannade vi för att bara guppa runt eller bada.

image Bilden är tagen långt ute på böljan den blå!  Runt oss dök sälar upp här och var och vi enades om att en så’n här dag måste man vara ute på vattnet!

image

Väl framme på Trysunda vankades lunch och bad. Vi tog en promenad över ön till Björnviken, som visade sig vara Höga Kustens svar på Böda Sand! Makalös sandstrand och så varmt i vattnet! Efter att ha plaskat runt länge och väl, överraskats av åska & spöregn (!) och intagit några koppar kaffe, begav vi oss hemåt. Hemåt mot Högbonden och utrikes. I dag har det varit utrikes lite överallt här vid kusten; solen, värmen, badet.

Och växthuset? Med massor av vatten & kärlek kommer man långt med odlandet. Vi mumsar gurka, tomater och chili så mycket vi förmår (ja, chilin mumsar vi ju inte förstås…). De flesta blommorna och kryddorna har flyttat utomhus och jag fixade till en liten morgonfikahörna, där jag mår så gott, så gott.

image image

Utrikesvädret verkar hålla i sig, så nu rensas jordgubbarna inför morgondagens båttur. Vart? Åt vilket håll? Tja, det vet man aldrig. Men fint blir det – och soligt.

Må så gott!

Kommentera

Finaste, fina sommardagar!

image

Man kan ta ledigt från det mesta – till och med en blogg. När dagarna endast består av sol och klarblå himmel, då kan man ta ledigt.

Vilka dagar (och nätter ) vi haft! Efter att ha ”hurvat” med vantar under första delen av sommar’n, kom så värmen. Och vilken värme sen’! De här veckorna har spenderats vid lilla Alma (vår sjöbod) och på sjön med finbåten Bella. Med hen(ne) kan man kuska runt och hitta den där perfekta viken för lunch, eller ta sikte på ett bestämt mål. Höga Kusten kan ståta med höga berg – men skärgården är inte stor. När vi lämnar vår hamn så – vips – är vi utomskärs.

En av dessa magiska soldagar ställde vi in siktet på Storön. Precis som namnet säger, är det en stor ö. Den ligger längst ut vid Ångermanälvens mynning och det speciella med den här ön (förutom att den är magiskt vacker) är att där finns en insjö.

image  image

Denna sjö har en gång varit en liten skyddad havsvik, där fiskare verkat under århundraden. Allt eftersom landet höjde sig, kämpade de med att viken skulle behålla kontakten med havet. Familjerna bar sten och dikade ur det stora klapperstensfältet som finns på östra sidan. Men 1870 gav de tappra fiskarfamiljerna upp, och anlade en ny hamn – den gamla blev till slut en insjö, med rikt fisk- och växtdito.

Besksöta - vacker men giftig

Besksöta – vacker men giftig

image

Det stora klapperstensfältet

I Nordingrå har vi ett talesätt; ”bäst som de’ regne’ så kommere’ en skur”. Det stämde väl inte riktigt in efter dessa magiska dagar – men regn kom det. Och åska. Vi har bott här vid kustbandet i 22 år, men aldrig varit med om ett sånt’ åskväder. Först myste vi, sen’ kurade vi, till slut gömde jag mig….

image

Mellansonen gav inte upp i första taget, utan fångade en av de väldiga blixtarna på bild!

Nu är det sommar. En av de allra, allra finaste sommardagarna kan man njuta av havet, plocka jordgubbar, filosofera i växthuset eller njuta av livemusik av sönerna på altanen. Det är liksom bara att välja. Eller ta in allt.

Fortsättning på finsommarn’ följer.

image

Må så gott!

 

 

Kommentera

”Sommartorpet” – utrikes

image

Vädret fortsätter att visa sig från den gråmulna sidan. Bra tänkt. En dag som denna kan man:

A: läsa en god bok som ligger och väntar.

B: städa ett skåp eller möjligtvis två

C: fixa och trixa

Det blev alternativ C. Fixa och trixa. Efter hundpromenaden i morse styrdes kosan mot vår eminenta järnaffär Nordingrå Järn & Färg, för lite inköp. Hem det bar och nu tog trixandet vid. Det byggdes sänggavel, minsann! Mellansonen mätte och gjorde grovjobbet – och modern bistod med tips och glada tillrop!

image  image

Sådärja! Ungefär där hittade jag en påse svartvinbär i frysen. Lycka! Men eftersom det var lite annat på gång, hämtades farmors finfina ”Saftmaja” upp från källarn’ – pärkällarn’ – perfekt! Snabbt och framför allt; det skötte sig själv. Saftandet. image

Även renoveringen av gårdsladan blev färdig under dagen. Det sista, lilla vita målades och nu njuter jag. Fikat’  på altanen är liiite godare med den här vyn:

image

Vårt alldeles egna Barsta IP trivs fint tillsammans med gamm’ladan – med anor från 40-talet och med dörrar som verkat som garageportar hos mannens morfar  i Gullänget (i Örnsköldsvik) på 60-talet. Historia! Dagen avslutades med brödbak;

image

Jag tror lilla Skogsberga (vårt torp) utrikes i Barsta, kan tävla med Ernst i dag. Helt klart. Nu ska jag stoppa näsan i mina vita ”bondrosor” och bara njuta – en sekund eller kanske tre.

image

Visst känner du doften!?

Mmmm…..

Må så gott!

Kommentera