Nu är det länge sen’ det bloggades utrikes. Hösten trippade in med små, men bestämda steg. En hösttermin, med nya fina elever, började och jag uppslukades helt. Uppslukades av skolarbete, en liten resa med dito jätteförkylning, familjen och svampskogen.

Märkligt. Det där med vart tiden tar vägen, egentligen. Alldeles nyss skolades små, pevliga plantor ut för att flytta ut i växthuset. Nu; efter en magisk sommar, med dagliga jätteskördar, är det snart dags för storrensning i växthuset. Men inte riktigt än. Ännu levererar tomater, gurka och finchilin. Ännu är det tid för kaffekoppen på morgonen och ännu är det grönt & djungellikt därute, med en utsikt så mäktig så man häpnar.

image   image

Barstaskogen är speciell året om. Man kan strosa runt där lite hur som helst och bara vara. På hösten förvandlas dock strosandet. Då bubblar samlarstenålderns gener upp och jag och G förvandlas till lite galna svampletare. Tyvärr har det varit lite väl torrt här ute för den fina, gula kantarellen – men vi har ändå stött på den lite här & var. Förra veckan hade jag dessutom turen att få G:s trevlige morbror som svampguide. Minsann! Då fanns det både stensopp (Karl-Johan) och blodriska i korgen! Tack till dig, L!

image    image

Lite märkligt. Att jag inte plockat dessa finfina svampar förut.

Den här tiden på hösten är det dock den rödgula trumpetsvampen vi suktar efter. Att under vintern kunna frossa i torkad sådan – det är fantastiskt! Problemet är att när man väl hittar den, blir det massor… Märkligt att det bara inte går att sluta plocka.

image   image

I dag har jag sagt farväl till min mormor. Hon blev aktningsvärda 95 år och hade levt ett långt och, tidvis, slitigt liv. I kyrkan talade prästen om ”att mista sin mamma är som att det blir grått och eländig sly växer överallt”. Så är det. Min blick letade sig ut genom kyrkfönstret och minnet av min egen mammas bortgång (för långa 18 år sedan) kändes så nära. Märkligt hur just begravningar påverkar oss. Minnen dyker upp huller om buller och det är svårt att skilja på vilken sorg som är närvarande just för tillfället. Jag har dessutom en nära sorg som fortfarande gör ont, vilket gör stunder som denna ännu mer märkliga.

image

Men. Nu är det helg och i morgon ska det bli sol. Kanske finns det några svampar som bara väntar på att bli plockade? Eller lite röda, fina lingon som längtar efter att bli sylt? Så märkligt kan det va’!

Må så gott!