Glädje & vemod

Veckan har varit precis så hektisk som bara en skolavslutningsvecka kan vara. Alla ingredienser har funnits:

Måndag: årligt besök utrikes i Barsta av finaste klassen. Dagen bjöd på havsbad, tårta och åskoväder. Vi kurade inomhus och tyckte att ”det var väl inte hela världen med lite regn”. Veckan fortsatte med diverse aktiviteter med klassen och fifilurande på ett litet tal som jag skulle hålla till dem vid avslutningen i kyrkan.

Och i dag var det dags för avslutningen med stort A. Det var en fin sådan, med musik och sång, precis som det ska va’. Det är lite vemodigt att lämna ifrån sig en sexa. Från att ha varit små tioåringar har de studsat iväg till att bli tonåringar. Fina sådana. Jag vinkar lite stolt (OCH vemodigt OCH med glädje) och önskar dem lycka till. Med allt i livet.

image Äpplen till alla fina sexor som nu slutat på Nordingråskolan!

Jag har i veckan städat ett hus som betyder mycket. Eller; den som bodde i huset betydde mycket, för mig och min familj. Det är märkligt det där med minnen – man röjer på och funderar inte så mycket, men plötsligt är de där. Då får man liksom ta sig tid att minnas, och undra. Just i stunden blir det inte lättare, men i förlängningen tror jag att det är bra att minnas. Och fundera över hur livet kan te sig ibland. Det är med vemod jag minns alla stunder av glädje.

image

Hemmavid går jag mest runt och njuter, just nu. Den gamla kaprifolen gör ingen besviken; vart man än går i trä’gårn’ så känner man doften! Den är gammal och tilltufsad, men gör oss aldrig besvikna – blommar och blommar igen.

I växthuset knakar det. Allt är nu på plats och växer och frodas. Gurkplantorna är lite ”pevliga” (ynkliga på finsvenskan) – tror det beror på den kyliga våren, eller att jag i år planterat dem närmast dörren. Gurka är lite känslig mot drag och utrikes blåser det rätt bra på vår och försommar.

image

Det är med glädje jag ser fram mot att skörda! De första små, gröna körsbärstomaterna skymtar redan fram och kryddorna ropar efter att bli klippta. Snart, snart är det sommarlov även för oss lärare och då ska jag bli trädgårdsfixare på heltid! Och målare, och hobbysnickare, och livsnjutare och….

Må så gott!

Kommentera

Kvällsfika

Att sitta på bryggan vid vår fina Almasjöbod, i försommarkvällen, det är magiskt. Lite vågskvalp, några tärnor och havsdoft.

Det behövs inte nå’t mer.

image

 

Arbetet i skolan är inne på upploppet och snart väntar ett långt sommarlov för mina fina sexor, innan de går vidare på nya äventyr. Även för oss lärare väntar ledighet, vilket känns bra på alla sätt och vis.

Då ses vi snart, Alma!

Må så gott!

Kommentera

Jag är nästan nöjd va’ ett

Sveriges nationaldag. Lite fint sådär. Åminnelse av Gustav Vasas inträde som kung (och att Sverige blev ett ”självständigt land”) samt 1809 års regeringsform. Ok. Det låter bra och fint, men i dag firar jag att jag bor i ett land dit folk flyr, istället för att bo i ett land som folk flyr från. Man får vara stolt över Sverige. Men man får även vara kritisk – så är det att bo i ett fritt land. Jag är så nöjd över att kunna tycka vad jag vill.

Dagen utrikes i Barsta har bjudit på sommarväder! Morgonen började bra; frukost med finaste sällskapet, Vince. Vi var så nöjda, båda två

image

Kaffekoppen fylldes på och följde med ut i växthuset. Där är bästa platsen. Ja, för allt faktiskt; funderingar, planeringar och bra tankar. Kryddorna växer och frodas och citronträden gör sitt bästa för att göra mig nöjd.

image

image   Mina fina citronträd skjuter nya skott och fröjdas  inför sommaren!

Det är en makalöst fin kväll här ute vid havsbandet och jag tror att det är dags för en tur. En tur ner till ”sjön”. Vi säger så om havet, här utrikes. Så får det bli, då blir jag nöjd. Nöjd va’ ett’. Nöjd för det mesta, på rikssvenska.

Må så gott!

 

 

 

 

Kommentera

”Tjär” i Barsta kapell

Utrikes i Barsta har vi ett kapell. Det står liksom och kurar, uppe vid skogsbrynet. Lite oansenligt – men ändå så mäktigt. I 350 år har det stått där – ja, faktiskt byggdes det när Karl XI var kung. Det har funnits här i krig & fred, under ”oår” och under godare tider. Gustav Vasa beslutade att fisket längs Norrlandskusten var kunglig egendom och gav uppdraget till bland annat fiskare från gävletrakten. 1654 bestämde dåvarande kyrkoherden här i Nordingrå att det skulle byggas ett kapell i det utrikes belägna fiskeläget Barsta. Att det var just gävlefiskarna som byggde kapellet, kan förmodligen tas med en nypa salt; numera anses det att byborna (något motvilligt?) hade en stor del i uppförandet.

Nåväl. Vårt fina kapell har varit med om mycket. Det lurade ryssen under deras härjningar längs Norrlandskusten (ja, tänk att oansenlighet kan vara så bra) och har inhyst såväl kyrkfolk som fiskeredskap. Under de senaste femtio åren har det restaurerats med varsam hand, och nu är det vi bybor som pysslar om vårt fina kulturarv. För mig och min  G betyder kapellet lite extra, då vi gifte oss där.

I torsdags, på självaste himmelsfärdsdagen, var det så dags för den årliga kapellskurningen (jajamän – med såpa och allt). I år var det även dags att tjära hela kapellet. Men eftersom alla värnar om vårt lilla historiska hus, var vi många som slöt upp – och det gick i ett huj!

image  image

Lukten av tjära spred sig över hamnen och vi var överens om att det blev så fint, så fint.

Även bänkarna på kyrkbacken blev vårfina, lite i förbifarten sådär. Den blå färgen är lite missvisande – den blev vacker när den torkat….

image

Dagen avslutades med en liten extra tur in i det nu skinande rena kapellet, för att njuta av liljekonvaljdoften, som faktiskt kändes trots tjära & såpa!

image

När jag nu tittar ut över hamnen, står lilla kapellet fortfarande och kurar vid skogen. Förmodligen kommer det att fortsätta göra så i många, många år. Men nu är det lite extra fint; nu är det nytjärat!

Må så gott!

Kommentera

Jag gör tvärs’ emot

Min fina mamma sa till mig; ”det regnar idag – fläng nu inte i väg och plocka blommor – blommor tycker inte om att bli plockade när det regnar”. Men – eftersom jag alltid plockat in blommor, gjorde jag lite tvärs’ emot. Och blommorna vissnade lite snabbare än om de blivit plockade i solsken. Varför vet jag inte alls. Men jag vet att man behöver blommor när det regnar.

I dag är det regnigt. Men för mig är det alldeles perfekt! Skoljobb varvas med utefix och blomplockande. Jag gör liksom lite tvärs’ emot och bara helgillar regnet.

Må så gott!

Kommentera