Att välja det som känns rätt

Morsdag. En bra och fin dag för alla mammor – och alla som firar dem! Lite go’fika och kramar. Min egen mamma har nu varit borta i många år, men det går fortfarande inte en dag utan att hon fattas.

I dag har det även varit Europaparlamentsval (fint ord!). Det är inte så lätt att sätta sig in i alla frågor, men det är viktigt att ta ställning – att göra sitt val.

Helgen har verkligen bjudit på allt i väder/ovädersväg; sommarvärme, åska, regn och nu – kyla. Hurv! I går, lördag, var det så varmt så ingen ville nån’sin gå in. Mycket fix blev gjort utomhus – ja, även årets första gräsklippning.

Fina körsbärsträdet Bröllopsdagsträdet

Vårt fina körsbärsträd blommar generöst, så även svärföräldrarnas ”bröllpsdagsträd” – ett japanskt körsbär eller någon slags prunus. Vackert så det nästan gör lite ont!

image Även vårt gamla äppelträd (Gyllenkroks Astrakan) står i blom. Det beskars hårt (ja, riktigt hårt) förra året. Jag trodde inte att det skulle orka tillbaka, men det gav en jätteskörd! I år ska det få vila, trots många vattenskott hit och dit. Jag och trädet har gjort våra val – vi pustar ut.

Under vintern har jag både läst och hört om en planta vid namn Stevia (eller sötflockel) som kan användas i matlagning och bakning. Spännande! Så när jag släntrade in på vår fina trädgård härom veckan – så fanns den där! Efter ett smakprov insåg jag att jag redan förra sommaren haft ett exemplar – men då inte vetat vad det var. Väldigt söt i smak och utseende – klart att det slank ner en stevia i kassen! Nu står den så fint i växthuset och väntar på att hamna i nån’ efterrätt, eller så. Jag gjorde även ett försök att ta ett toppskott av den.

Sockersöta stevian

Efterrätt ja. Just nu kom jag på att det inte skulle vara så dumt med rabarberpaj (kanske lite sötad med stevia!). Tror jag måste ut i kylan och plocka in några rabarberstjälkar. Busenkelt val – så får det bli.

image Det var liiite varmare i lördags… Men…

…må så gott!

Kommentera

E’ så nöjd att

I bland kommer något ”i vägen”. Eller inte i vägen, utan lite före på något vis. För mig (och bloggandet) kom en härlig, liten skolresa till Östersund liksom lite före skrivandet. Att åka på resa med sexor kan va’ magiskt, ja rent av helkul! Sista rycket, natten med gänget och rå om varann’ dagarna. E’ så nöjd att.

I helgen har det också varit sista rycket. Förutom lite rolig hamnstädning som vi händiga barstabor har varje vår, har det ryckts lite här & där.

Jag gillar att få plantor från andra. Jag gillar INTE att få med ogräs av det gräsliga slaget. Ni får säg vad ni vill; kirskål (Aagopodium podagraria) är ett elände!

image

Smyger sig med andra fina växter – och vips! efter några år tar det över allt! Jag har sett det komma, jadå , men inte riktigt haft kraften att UTROTA. I helgen var det dags. En kaffetermos, bra talbok i örat (Björn Hellbergs ”Skumrask”) och en mycket vass spade.

Före och efter. Efter mycket slit och MÅNGA koppar kaffe.

imageimage

E’ så nöjd att. Betyder… ja, som det låter. Jag är nöjd.

Historien om kanadagässen fortlöper. Nu på ett lite trevligare sätt. Barstas egna trana (ensam och lite vilsen) har sökt sig till andra bevingade vänner och vi kan nu beskåda två kanadagäss, en vilsen trana och två spovar (modell stor) på vår lägda. Ett eget litet fågelzoo, alltså.

image

I kväll har jag gjort många glada och nöjda. Alla plantor som huserat inomhus, lite här och där, har flyttat ut i växthuset. Mannen och växterna är nu nöjda & glada! Trots lite kyliga nätter, klarar nu värmefläkten av att hålla go’värmen. Tomat, gurka, chili och paprika är nu definitivt där de ska vara!

Det är morsdag på söndag och jag fick en fantastiskt present lite i förskott, sådär. Jag har länge pratat om en till varmkompost, för att kunna låta den ena ”vila” ett tag. NU har jag två! Fin present av man och söner! E’ så nöjd att!

image

Några få veckor till sommarlov betyder mycket fix & trix inom skolans värld. Om man har en ”sexa” betyder det dessutom betyg. Så; nu tar jag fram pärmen. Den där pärmen.

Må så gott!

 

Kommentera

Att ibland köra ”det ommre”

Jag är född nordingråbo. Efter några år lite här och där, samlade vi ihop familjen och for ”hem”, en gång för alla. Jag har sett alla byar och berg – i Nordingrå finns/fanns det 52 byar, 52 berg, 52 sjöar och 52 grindar. Jag har åkt på alla vägar här (tror jag), men en del av dem har nästan fallit i glömska hos mig. Nu, i kväll, for jag ”det ommre” (den lite längre vägen över – på nordingråmål) över byn Bergsnäs. Nu minns jag! Det var ju så vackert där! Vyn över Vågsfjärden med stolta kyrkan i bakgrunden. Mmm…

Mitt mål med ”det ommre” at’ Bergsnäs, var Mädan. För det är onsdag och onsdagar är pälsdagar med islänningar, med en och annan skänkelvikning och massor av tölt. Min energipåfyllardag.

image Finaste Hekla! Fotograf: Mädan Islandshästar

Nu är det, som sagt vår. Det märks att alla djur, vilda och tama, är lyckliga att vintern är slut och att allt sprudlar. I morse mötte jag både räv och trana på väg till jobbet. Den förstnämnda var för snabb för kameran, men tranan betade lugnt vidare vid vägkanten.

Väl hemma igen möttes jag av två kanadagäss hemmavid. Måste dock tala om att det mötet kan jag vara utan; de invaderar vår by varje vår och sommar, med skrik och skrän och massor av SKIT! Och; de hör egentligen inte till vår fauna. Men – de är här.

Kanadagässelände Joodå. Där är dom.

Att fara ”det ommre”. Det kan vara fint ibland. Man kan återupptäcka sån’t som är glömt –  många olika sätt. Jag tror jag bestämmer här och nu att jag ska göra det mer ofta.

Må så gott!

 

Kommentera

Vår utrikes – i Barsta

Nu är det väl ändå vår? Trots kylan på nätterna, känner man att det liksom ropar VÅR! Som Ronjas vårskrik (i Ronja Rövardotter) ungefär. Efter ett fint, lite lagom vårregn börjar nu det mesta i markerna helt klart deklarera att ”nu är det dags”. En tur till vår lilla utmark, även kallad ”myra”, måste göras lite då och då. Där finns ett mycket fint och historiskt litet landmärke; en hög med ”hässjetroer'”, som vittnar om att just här har man faktiskt tagit rätt på det marken gav – för att göra kossorna mätta & glada under vintern.

image ”Härs’gubbar”. De användes för att – tillsammans med ”härsetroer” – hänga hö på tork!

Om man, som vi, bor utrikes i Barsta, då bor man på den finaste platsen. Barsta var en av de sista ”utbyarna” i Nordingrå (lite behändigt (fint) i utkanten, liksom) som fick körbar väg. De som bodde lite mer centralt, tyckte att det var lite utrikes att åka till Barsta – lite långt och krångligt. I dag är det omvänt; det ÄR utrikes här javisst, men inte krångligt utan helt magiskt!

Om man, som vi, bor utrikes i Barsta, har man heller aldrig långt till god mat. Lite strömming finns alltid att få tag på, av fiskarna i byn. Få maträtter slår stekt strömming med riktigt ”pärmos” (potatismos för er icke invigda). Och lax fångad här utanför våra öar, mmm…

image Go’strömming a’la Barsta

Annars då? Jo, alla plantor växer och frodas ute på inglasade altanen, de nationella proven är nu avklarade för mina fina sexor och vi räknar ner. Mot en liten klassresa och mot avslutning. Någonstans där mittemellan väntar betygsbestyr. Numera får även sexorna betyg, både höst och vår. Men nu tänker vi inte på det – nu är det ju vår utrikes i Barsta!

Må så gott!

Kommentera

Vårkyla men varmt hjärta

Jag har ridit på ridskola några år – på pälsiga, trevliga och glada islandshästar. I kväll var en så’n kväll. Det visade sig att det bara var jag som kunde just i kväll, så min fantastiska ridlärare S tyckte att vi skulle lämna ridbanan och bege oss ut i Mädanvåren. Fantastiskt! Genom hagar där gräset skymtar i grönt, förbi vitaste vitsippsbacken mot vattnet. Vi hann även med att skrämma i väg några betande tranor – innan vi till slut kom fram till Vågsfjärdens strand. Där var det magiskt vackert. Jag är så glad och tacksam över att få bo mitt i allt det här!

image

En kylig majkväll bör avnjutas från hästryggen – på finaste Hekla. Då kommer värmen liksom inifrån.

Hemmavid ståtar nu torpet med ett rensat och nyfixat jordgubbsland. Med vinterkläderna på kan man begå storverk, trots att nordanvinden viner.

image

I växthuset är det fortfarande alldeles för kallt – både natt och dag – för att börja flytta ut plantorna. Jag har klarglas i mitt, mest för att jag vill kunna sitta där och se hamnen och havet. Så här på våren känns det dock som om det vore mer praktiskt med isolerplast. Maken försökte fint påpeka att ”vi bor ju i Norrland”, men jag lyssnade inte riktigt på det örat…

Jag får helt enkelt fortsätta bära runt all krukor inomhus, för att hitta bra solfönster. Får väl se bärandet som en liten, liten powerwalk.

image

Power/kraft hämtar jag lite överallt, beroende på vad jag har behov av. I kväll behövde jag definitivt lite gul kraft och Forsythian gör mig aldrig besviken på våren. Det är något alldeles extra med blommor på bar kvist!

Må så gott!

Kommentera